”I Sverige verkar det finnas en större öppenhet för samarbete, särskilt inom kliniska miljöer.”

Hej Valentina, kan du berätta om din bakgrund och hur du hamnade i Sverige?

– Jag valde biomedicinsk teknik eftersom jag alltid motiverats av tanken på att bidra till människors hälsa genom teknik. Jag studerade vid Politecnico di Milano, där jag tog både min kandidatexamen och min masterexamen. Under mitt masterarbete insåg jag att jag ville satsa på en forskarkarriär, så en doktorsexamen var nästa naturliga steg. När det inte fanns doktorandtjänster tillgängliga vid Politecnico di Milano började jag leta möjligheter både i Italien och utomlands. Genom en kollega hittade jag en annons om en doktorandtjänst i Christian Gassers grupp, vilket jag direkt insåg var en exceptionell chans att få arbeta med biomekanik för en högt respekterad handledare. När jag blev utvald accepterade jag utan att tveka. Jag hade bara besökt Sverige en gång tidigare, men lockades av tanken på att få arbeta i en internationell miljö och ett starkt akademiskt sammanhang. Även om det inte var ett lätt beslut att flytta från familjen, innebar det en konkret möjlighet att bygga den vetenskapliga karriär jag strävar efter.

Vad handlar ditt doktorandprojekt om? Och hur kan det bidra till att påverka samhället?

– Det fokuserar på att utveckla beräkningsmodeller för att förbättra vår förståelse av kärlsjukdomar, särskilt aneurysm och karotisstenos. Även om betydande framsteg gjorts de senaste åren, fångar befintliga biomekaniska modeller fortfarande inte helt upp de komplexa processer som driver sjukdomsprogression eller risken för akut insjuknande. Målet är att identifiera biomekaniska parametrar som kan hjälpa läkare att upptäcka högriskpatienter, till exempel genom att förutsäga risken för aneurysmtillväxt eller kärlbristning, eller genom att klargöra vilka morfologiska egenskaper hos halspulsådern som är kopplade till en högre sannolikhet för komplikationer. Jag forskar också på maskininlärningsmetoder för att integrera kliniska, geometriska och biomekaniska data för att skapa mer omfattande prediktiva verktyg. På lång sikt hoppas jag att detta kan stödja mer personaliserat beslutsfattande och bidra till att behandling av kärlsjukdom sker både tidigare och mer effektivt.

Har du märkt några skillnader i forskningssamarbetet i Sverige jämfört med Italien?

– Även om min erfarenhet från Italien är begränsad har jag märkt några tydliga skillnader. I Sverige verkar det finnas större öppenhet för samarbete, särskilt i kliniska miljöer. Kommunikationen med dessa är direkt och informell, vilket gör det lättare att initiera gemensamma projekt. I Italien kan den mer hierarkiska strukturen på sjukhusen göra det svårare för unga forskare att etablera kontakt och bygga upp långsiktiga samarbeten. I Sverige tycker jag att det är mycket lättare att interagera med läkare och involvera dem i forskningsaktiviteter, vilket är mycket positivt för det tvärvetenskapliga arbetet. Det här är såklart min egen uppfattning, men jag tyckte skillnaden blev uppenbar direkt.

Vad har varit viktigt för dig för att engagera dig och delta i det tvärvetenskapliga arbetet på MedTechLabs?

– Att få samarbeta direkt med kliniker och forskare är enligt min mening en av de mest värdefulla aspekterna vid forskning inom det medicinska området. På MedTechLabs har jag fått lära känna större delen av teamet och träffa människor som är väldigt engagerade, öppna och genuint passionerade för sitt arbete. I en sådan tvärvetenskaplig miljö blir det tydligt hur kliniska, biologiska och tekniska perspektiv kompletterar varandra och bidrar i samma forskningsfråga. Denna atmosfär är mycket motiverande, man vill engagera sig, bli bättre och bidra till ett projekt som verkligen känns gemensamt.

Vad har du för planer? Kommer du att stanna kvar inom akademin, i Sverige, eller vad?

– Mitt mål är att fortsätta inom akademin, eftersom jag tycker om att bidra till forskningen samtidigt som jag utvecklar min egen vetenskapliga profil. Under senaste åren har jag insett hur mycket jag uppskattar de utmaningar och den kreativitet som forskning innebär. Jag skulle också gärna stanna kvar i Sverige. Den akademiska miljön här är öppen, samarbetsinriktad och mycket välorganiserad, och jag känner att det skulle vara en bra plats att fortsätta utvecklas professionellt på. Framtiden går ju förstås aldrig att förutsäga helt, men det är detta som lockar mig mest just nu.

Vi har också hört att du verkligen gillar ananas på pizza?

– Det här är definitivt den svåraste frågan i intervjun! Jag älskar Sverige, men jag är italienare … så jag har fortfarande svårt att se ananas på pizza som riktig pizza. Men jag uppskattar verkligen entusiasmen som folk här verkar har för det! 😄