– Intervju med MedTechLabs nya ordförande Andreas Scheutz.

Andreas Scheutz är ny ordförande i MedTechLabs styrgrupp. Vi mötte honom på hans ordinarie arbetsplats, Region Stockholms ledningskontor på Lindhagensgatan 98, där han arbetar som Forsknings- och innovationsdirektör.

Hej Andreas, kan du berätta litet om din bakgrund?

– Jag har egentligen jobbat med forskning och innovation hela min yrkeskarriär. Ofta då med inriktning mot life science eller hälso- och sjukvård. Det har skett i olika typer av organisationer, från universitet, till företag och staten – och nu regionalt.

Och litet längre tillbaka?

– Åh, när jag gick ut gymnasiet, så var jag intresserad av teknik och utveckling och tänkte att jag nog gärna ville jobba i något internationellt sammanhang senare. I Lund läste jag teknisk fysisk och blev med tiden intresserad av hur teknik och liv samverkar. Där lärde jag mig till exempel om laserteknik och förstod att det fanns en massa spännande tillämpningar inom sjukvården. Mitt examensarbete gjorde jag inom in-vivo NMR-spektroskopi vid diagnostisk radiologi. En kurs i fysikalisk kemi, ledde mig till att studera livets molekyler med biofysikaliska metoder. Det ledde vidare till att jag några år senare disputerade på en studie av blodkoagulationsproteiner med hjälp av högupplösande kärnmagnetisk resonansspektroskopi (NMR). Sen blev det en postdoc i Oxford vid avdelningen för biokemi.

Sen valde du ändå att fortsätta utanför akademin, du gick till näringslivet?

– Ja, men även då som forskare. Under åtta år arbetade jag med produktutveckling inom life science för industriella tillämpningar för rening av biologiska läkemedel. Först som forskare, senare sektionschef och produktchef. Men jag ville gärna ha internationell erfarenhet och när tillfället öppnade sig fick jag jobb som forsknings- och innovationsråd vid Sveriges ambassad i New Delhi. Vi åkte dit hela familjen, barnen var små då. Där trivdes vi väldigt bra och det var ett spännande arbete på så många olika sätt. Vi blev kvar i sju år.

Lärde du dig något indiskt språk?

– Jag lärde mig lite hindi, vilket kom till nytta, men annars var ju engelska arbetsspråket.

Efter åren i Indien flyttar familjen tillbaka till Sverige och Uppsala, där Andreas blivit erbjuden jobbet som forsknings och innovationsdirektör, alltså samma tjänst som han nu antagit i Region Stockholm.

Hur kom det sig att du blev ordförande för MedTechLabs?

–Jag tog över ett stort antal uppdrag från min företrädare på posten som FoI-direktör i Region Stockholm, Clara Hellner, och detta var ett av dem. Och som jag tycker är särskilt spännande, inte minst eftersom det är ett så starkt forskningscentrum. Redan under min tid i Uppsala hörde jag att det var det mest välfungerande medtech-centrumet i landet. Med väl fungerande samarbeten och bra resultat. Men jag hade inte besökt det personligen.

Ser du skillnader mellan Stockholm och Uppsalas approach till forskning och innovation?

– Det finns såklart många likheter i grunden, men systemet är större i Stockholm. Det gäller den totala volymen men även komplexiteten i organisationen. Här finns fler sjukhus, vårdcentraler och privata aktörer. Den stora likheten är en väldigt tät samverkan mellan den medicinska fakulteten och regionen inom klinisk forskning, utbildning och utveckling av hälso- och sjukvården. Karolinska sjukhuset är störst och äldst i samarbetet, men där även de andra sjukhusen har universitetssjukvårdenheter och höga ambitioner för klinisk forskning.

I sex år var du i Indien som svensk representant och chef för Office of Science and Innovation. Vad har du tagit med dig från dessa år?

– I regionen utvecklar vi såklart med vårt eget system i tankarna. Men utvecklingen av medicintekniska produkter gäller hela Sverige och har även världen som marknad. Vi behöver produkter som kan användas i olika länder. Det handlar både om länder med stor köpkraft och de med mer begränsade förutsättningar. För de sistnämnde behövs enklare och robustare teknik, men fortfarande kvalitetssäkrade produkter. Det kan vara länder som Indien, Kina och i delar av Afrika. Där sker den stora tillväxten av människor och behoven av god hälso- och sjukvård ökar konstant.

Tidigare ordföranden har haft medicinsk bakgrund, du är doktor i fysikalisk kemi och civilingenjör. Hur kommer det att påverka Medtechlabs?

– Jag har ju arbetat med att stärka förutsättningarna för den kliniska forskningen de senaste sju åren. Det i kombination med en teknisk bakgrund tror jag kan vara en styrka i förståelsen för FoU inom medicinsk teknik. Jag representerar ju regionen i styrgruppen och tycker utvecklingsperspektivet är viktigt, vi vill ha framstående forskning och sådan som kommer patienter och sjukvården till nytta, företag som växer och anställer i Stockholm och att ett sådant centrum attraherar andra aktörer att förlägga sin verksamhet här. Kompetensutvecklingen är också en viktig del, att vi kan omsätta teknik till produkter. Som kan kommersialiseras.

Du har just börjat i rollen som ordförande, kan du ändå säga något om den roll MedTechLabs bör spela?

– Det behövs spjutspetsforskning som åstadkommer en förflyttning framåt för all medicinsk diagnostik och behandling, att det blir möjligt att göra sådant som var omöjligt tidigare. Då behövs helt nya samarbetsformer. Här tänker jag på Mats Danielssons gärning, att han som visionär faktiskt initierade det som sen blev samarbetet mellan KI, KTH och Region Stockholm i form av MedTechLabs. Jag tror att visionärer som är praktiskt grundade i forskning och vårdens behov kan bidra till att åstadkomma förändring på djupet i hur vi samarbetar. Då krävs att alla parter ser värdet av denna samverkan. Även forskarna som deltar behöver se värden av att vara affilierade till en sådan gränsöverskridande forskningsmiljö, utöver att få forskningsfinansiering. När det gäller MedTechLabs kan vi dessutom se att många affilierade forskare får stora anslag från andra finansiärer och jag vill tro att deras koppling till MedTechLabs då har haft betydelse. Själva miljön på centrumet kan också stärka forskarnas förmåga att genomföra sin forskning, genom tillgång till infrastruktur och ett brett nätverk av andra forskare. På engelska kallas det ”conducive environment”, med vilket menas en gynnsam miljö, där rätt förutsättningar finns för att forskningen ska kunna växa och frodas. Den miljön vill jag att MedTechLabs ska vara även fortsättningsvis.

Vad gör du just nu som nybliven ordförande?

– Jag har haft mitt första möte med styrgruppen och försöker nu lära mig så mycket om centrumet för att förstå vad det finns för möjligheter. Det finns fantastiska möjligheter med verksamheten, det märktes inte minst när jag lyssnade på forskarna under vår Research Day nu i januari. De många och varierade projekten, forskningsfrågorna och metodikerna satte verkligen intryck.

Till sista, vilka aktörer skulle du vilja fick upp ögonen för MedTechLabs

– Jag vet inte hur välkända MedTechLabs är i systemet. Men jag antar att fler forskare både på KI och KTH, forskare knutna till klinisk verksamhet, patientföreträdare, näringsliv och politik behöver få koll på vad centrumet representerar och skapar för värden för dem. När dessa grupper ser vad som kan åstadkommas med den befintliga finansiering som centrumet har så bör det öppna ögonen för framtidsmöjligheterna att åstadkomma stora saker inom medicinteknik. I Regionen har vi ambitionen att bli ett av de starkaste life science-klustren i Europa och världen och där är medtech-forskningen en jätteviktig del.

Den 19 april 2023 arrangerade MedTechLabs ett seminarium med fokus på strategier för forskare som vill bli bättre på att identifiera och skydda sina digitala innovationer. På agendan stod även taktik och praktiska tips om patentering eller andra sätt att utvinna affärsmöjligheter från vetenskap kopplad till digitala tillämpningar.

Niclas Roxhed, föreståndare för MedTechLabs, inledde med att ge en bakgrund till MedTechLabs och dess fokus på tvärvetenskaplig, translativ forskning i senare faser, närhet till kliniska prövningar och klinisk implementering, samt industriellt samarbete. Han gav därefter ordet till Måns Marklund, IP-strateg och grundare av Cascelotte.

Måns förklarade sedan hur han och hans företag analyserat resultat från forskare knutna till MedTechLabs, undersökt volymer av patent och även gjort en djupgående studie av kvaliteten på dessa, deras potentiella ekonomiska värde och tekniska standard. Jämfört med några av världens bästa forskningscentra visade det sig att dessa patent höll mycket hög nivå, särskilt de som var kopplade till Mats Danielsson och hans forskargrupper.

– Annan forskning vid MedTechLabs visade sig vara mer kopplad till digitala tillämpningar och artificiell intelligens, vilket kan vara en orsak till att denna slags forskning inte leder till lika många patent. Efter diskussioner med Johan Schuber, verkställande direktör vid MedTechLabs, beslutade vi därför att undersöka detta fenomen närmare, sa Mats.

Hur bra är Sverige i internationell jämförelse?

Mats förklarade vikten av att titta på skillnaderna mellan olika slags teknologier. I vanliga fall ligger Sverige på plats 12 när det gäller alla teknikpatent i världen. Många kommer dock från Ericsson, vilket blåser upp volymen. Sett enbart till life science hamnar Sverige på plats 15, vilket fortfarande är väldigt högt och en indikation på hur bra Sverige är redan utan Ericsson.

– Inom AI ligger Sverige på plats 20 när det gäller patent, också mycket högt med tanke på att vi är ett litet land. Men det kanske finns utrymme för fler patent, med ökad kunskap om hur detta går till och varför man bör patentera även på detta område. Vi vet också att om det finns patent på ett område så finns det en mängd andra immateriella tillgångar där. Det kan vara varumärken, kunskap om data och dataanvändning, design och annat. Så patenten indikerar ett lands förmåga att omvandla innovation till ekonomiska värden, förklarade Mats.

Han fortsatte med att tillägga att AI dessutom är en av de mest patenterade tillgångarna just nu, så det är inte sant att det inte går att patentera AI, även om det går litet annorlunda till jämför med annan teknologi. Detta gäller för övrigt även life science-området i stort, jämfört med andra patentområden.

– Det viktigt att förstå vilka strategier, vilken taktik och praktiska tillvägagångssätt som är bra att känna till när det gäller såväl AI som life science. Därför valde vi att bjuda in Michael Kitzler och Malin Keijser Bergöö, vilka båda arbetar som jurister specialiserade på europeiska patentfrågor vid Rouse, sa Mats och lämnade över till dessa talare.

Kontrollpositioner och kommersialisering av innovation

– I en kommersiell kontext finns några fundamentala frågor man behöver ställa sig, som vad man egentligen säljer – ibland verkar det som att man erbjuder en sak när det egentligen är något annat. I det sammanhang vi pratar om nu är det nog flera av som är i en tidig fas av kommersialiseringen, kanske har ni skapat ett företag och ni har något att sälja till någon, inledde Michael.

Han beskrev sedan hur Rouse brukar börja med är att identifiera de intellektuella tillgångar som forskningsteamet eller företaget byggt upp över tid och sedan översätter dessa till olika ”kontrollpositioner”, vilket han förklarade som den aspekt av kontroll som skapar ägande och/eller kontroll över en innovation över tid. Några av dessa kan patenteras, några kan man behöva hemlighållas tills senare, andra kan avtalas med andra aktörer om och vissa bygger på en unik kombination av förmågor som är svåra för andra att skaffa sig.

Han förklarade att olika företag/team behöver olika mix av kontroll över tillgångar och gav exempel på ett företag som skaffat sig 55 procent av sina tillgångar täckta av patent, 25 procent genom externa överenskommelser av något slag och 10 genomsekretessbaserad kontroll. Mjukvaru- och IT-företag har ofta färre patent och tillämpar i högre utsträckning andra metoder medan hightechföretag satsar mycket på att få patent. Michael menar att medtech-företag ligger någonstans mellan high tech-företag och mjukvaruföretag i termer av kontrollpositioner.

– Ser man till trenderna inom medtech visar statistiken de att det sker fler patentansökningar i denna bransch än i andra. Är det då värt pengarna att göra dessa ansökningar? Troligtvis, menade Michael.  

Bland de största patentägarna inom medtech finns företag som Siemens Healthcare, Philips, Fujufilm, Canon Medical Systems och Merative. Sen följer en ”long tail” med företag som kanske inte har så många patent, men dessa kan vara väldigt viktiga. Michael gav exemplet Elekta, med bara 12 patent på AI-området, men vilka är mycket betydelsefulla. Ännu längre ner på listan finns företag med kanske fyra patent, som alltså trots ett litet antal ändå kan vara väldigt relevanta portföljer. Sammanfattningsvis krävs inte många patent för att åstadkomma skillnad och nå kommersiell framgång, det handlar istället om innehållet i dessa patent, förklarade Michael.

Michael listade sedan vilka kommersiella värden som kontrollpositioner för patent skapar för medtechförtagen, från att begränsa affärsrisker till att bidra till företagets medverkan i viktiga ekosystem. (Se bilden nedan).

Att patentera medtech och AI i praktiken

– Ert område är bland de tuffaste att patentera. Dels för att det har att göra med saker man gör med hjälp av datorer, vilket patentmyndigheterna är väldigt noggranna med innan de godkänner, vilket gör att det blir komplicerat och kräver mer arbete och rätt strategier, inledde Malin.

Hon förklarade att det i vissa länder finns förbud mot att patentera behandlingar, vilket kan drabba företag och att man då får lov att patentera de enheter man använder, inte metoderna. Detta skiljer sig beroende på var i världen man är, i Kina är det till exempel lättare att få patent på behandlingar. I Europa är det tvärtom ofta helt omöjligt att få patent på behandlingsmetoder. I USA är det mer oförutsägbart, där kan ett enda domstolsbeslut ändra situationen så att det plötsligt blir möjligt att patentera något som tidigare inte gick, och tvärtom. Malin underströk att med detta sagt är det ändå ofta möjligt att patentera – på något sätt. Man kanske måste gå via utrustningen i stället för metoden, eller göra på andra sätt, men det går alltid att patentera något.

– En sak vi såg när vi tittade på medtechlabs var projekt inom bioelektronisk medicin där man minskar inflammation genom elektrisk stimulans via ett implantat. Skulle man vilja patentera i ett tidigt stadium här så utgör konceptet en behandlingsmetod, vilket gör att man istället kanske väljer att patentera implantatet. Men konkurrerande företag kan ju då välja att använda ett annat implantat. Så väldigt breda koncept kan vara svåra att patentera med affärsmässig framgång, förklarade Malin

Hon gav sedan ett exempel med pacemakers. En sådan stimulerar hjärtat och är därmed att betrakta som en behandling, vilken inte kan patenteras i Europa. Men själva metoden att identifiera vilka signaler som pacemakern bör använda för att stimulera den enskilda patientens hjärtat på rätt sätt, det går att patentera – så länge man anger att man lagrar denna data någonstans och inte använder den direkt för att stimulera hjärtat. Sen kan man också såklart använda denna lagrade data för att stimulera hjärtat. Ett exempel på hur man kan anpassa utformningen av patent till lagstiftningen och få ett effektivt patent som ger ett indirekt skydd för behandlingsmetoden ändå.

Malin gav också exempel på hur ett företag tagit patent på en detaljerad beskrivning av hur de tränat upp sin algoritm för medicinsk bildigenkänning och därmed skaffat sig ett immaterialrättsligt skydd för sin innovation. Det skyddet har de fått i hela världen, även i Europa. Ett annat exempel rörde armband som användes för att larma när en äldre person ramlade. Företaget använde AI och maskininlärning för att tolka signalen från armbandet rätt. Lösningen för att få ett patentskydd här blev att ta fasta på specifika parametrar som användes när algoritmen analyserade signalen för att skilja på när det rörde sig om ett olycksfall och att bäraren bara lagt sig ner. Sådana parametrar kunde vara t.ex. vilket rum bäraren var i, om bäraren flyttat på sig, sovit nyss, sprungit etc. Kombinationen av parametrar gav underlag för algoritmens sätt att fungera och det var detta som blev basen i patentansökan.

– En utmaning när man vill patentera AI-lösningar är att man inte alltid kan beskriva varför lösningen ger de svar den ger, eftersom de bygger på att en algoritm tränat sig fram till svaren på enorma mängder data, men i patentansökningar måste man kunna beskriva detta, sa Malin.

Michael summerade med att man behöver kontextualisera AI och gav några key take aways: patentering kan vara ett kraftfullt verktyg för att kontrollera de värdeskapande fenomen som uppstår inom digital medicinteknik. Det krävs dock ett systematiskt tillvägagångssätt av dem som vill skapa kontroll med hjälp av patent och andra kontrollåtgärder. Slutligen är patentering inom digital medtech mer komplext än inom de flesta andra områden och kräver därför väl genomtänkta strategier. För att åstadkomma kraftfulla patent inom medtech måsta man göra rätt och då behövs ofta en mer systemisk approach. Man behöver också förstå hela spektrumet av tillgångar man har och hur de kan användas och kontrolleras, var Michaels avslutande råd.

Frågor från åhörare

Niclas modererade därefter frågor från deltagarna i publiken, på vilka de medverkande gav svar.  

Fråga: Vad krävs för att kunna patentera AI-modell för radiologiska bilder?

Svar: Sättet att bygga och träna modellen, t.ex. utifrån specifika parametrar, om dessa är mycket annorlunda än andra modeller, då är det lättare att patentera den, förutsatt att den är ny. Att bara använda en allmän modell som man tränar på många bilder är svårare.

Fråga Vad händer om man som forskare publicerat en akademisk artikel som beskriver en sådan metod?

Svar: Det beror på hur länge sedan publiceringen skedde. I USA har man ett år på sig att ansöka om patent efter publiceringen utan att nyhetshindra sig själv mot patentering. I Europa måste du ansöka innan publiceringen. Det ska tilläggas att akademiska artiklar inte alltid avslöjar hela innovationen, de kan röra sig på en mer övergripande nivå och inte nödvändigtvis beskriva detaljer som omöjliggör patentering, i Europa.

Fråga: Vad händer om man har patentsökt och publicerat något och sedan vill patentera något som är lite annorlunda än det som patentsöktes först.
Svar: Det blir alltid komplicerat om man ändrar på saker i en uppföljande patentansökan. Generellt sett är det bättre att ha allt genomarbetat och rätt från början. Men verkligheten och behoven av att publicera en innovation kan vara prioriterad och du bör i allmänhet skicka in en tidig patentansökan, det är bättre än att inte göra några anspråk alls på din innovation.

Fråga: Vad innebär skyddet i praktiken om ett större företag gör intrång?

Svar: Tyvärr är det så att de med mest pengar vinner. Men om du har ett patent så kan du ta hjälp av ett annat stort företag, få hjälp att vinna mot den som den som gör intrånget. Patentet kan också fungera avskräckande mot stora företag som inte vill få problem. Stora företag kan också uppskatta att en mindre spelare som pratar med dem har patent för sin innovation, så att det blir tydligt vad det handlar om.

Fråga: Man kan ju inte patentera data, men kan man patentera själva sättet man kurerar data vid träning av en AI?

Svar: Det beror på om tillvägagångssättet är väldigt annorlunda mot hur man gjort samma sak tidigare. Är det gjort på ett annat sätt så kan det gå, jämför med exemplet med armbandet som skulle varna för fall, där valet av parametrar var en del av kurerandet. Sen finns själva databasskyddet, att man äger denna data. Och när man bearbetat data så skapas ett nytt data-set, ungefär som vid en översättning av ett litterärt verk från svenska till engelska. I vissa fall kan det bli svårt att bevisa vem som ägt datan ursprungligen. I EU finns också krav på att viss hälsodata måste göras tillgängliga för andra användare, krav på datadelning.

Fråga: Behöver en patentansökan ha ett bevis för att innovationen fungerar?

Svar: Nej, normalt sett inte. Ett klassiskt exempel är att evighetsmaskiner fått patentskydd.

Fråga: Kan rekommendationer för behandling patenteras?

Svar: Ja, exemplet med pacemakern är ett sådant fall, där signalen som skulle användas för behandlingen först lagrades för att sedan användas.

Fråga: Är det vanligt att man gjort tillräckligt förarbete runt IP i den förkommersiella stadiet? Svar: ja, det skulle jag säga (Michael). Men man bör alltid göra ett business case innan man ansöker om patent, eftersom det kan kosta runt en miljon att göra hela IP-arbetet och då behöver du veta att du kommer tjäna minst det beloppet för att det ska löna sig (Malin).

KTH Innovation: vi kan hjälpa till i dessa faser också, för de forskare som behöver.

Nicklas: Och det kan även KI Innovation bidra med, på liknande sätt.

Niclas: och för att presentera ett trovärdigt business case behöver du göra en insats på IP-området innan. Det är i alla fall min erfarenhet från detta område.

Michael: Och vi har sagt här idag att alla patent i slutänden kan slås i bitar av stora spelare, men om du saknar patent redan från början så har du ingen kontroll över det du kommit fram till och ingen förhandlingsposition

Niclas: Det som hör till området medtech är också de långa ledtiderna, inte minst när innovationen ska testas kliniskt för att sedan implementeras, generera behov av en massa tillägg i patentansökningen.

Fråga: Vilka är de tre viktigaste sakerna att tänka på i en forskargrupp som tagit fram en innovation och vill kommersialisera den i framtiden?

Niclas: Att patentera överhuvudtaget. Jag föreslår alltid det till mina postdoc – för varje paper, det juridiska kravet på att det rör sig om en ny innovation finns ju där. Där borde finnas potential. För varje paper vi publicerar lämnar vi en patentansökan, i princip. Sen måste man också tänka på om man kan få pengarna tillbaka på en sådan investering. Ser man inte att den möjligheten finns inom ett år så släpper man kanske ansökan. 

Fråga: Vi pratade tidigare om att man inte kan skydda en biomarkör, men man kan skydda en teknisk utrustning. Man kan inte heller patentera en enskild molekyl, men går det att patentera en kombination av molekyler?

Malin: Det beror på i vilket land. I USA kunde man tidigare patentera behandlingar genom en kombination av biomarkörer, men det kan man inte längre. Numera anses detta som ett naturligt fenomen som inte går att skydda.

Fråga: hur skyddar man AI-innovation i tidiga samarbeten mellan forskare och företag. Hur skyddar de överenskommelser man gör där, när man kanske inte ens publicerat något?

Michael: Det är en viktig fas där man behöver definiera vem som står för ursprunget till innovationen genom avtal. Även om det är för tidigt för att ansöka om patentet så är avtalet giltigt i domstol. Tyvärr nöjer sig forskargrupper ofta med för allmänt hållna avtal som inte går in på detaljer om vem som äger vad och hur detta ska hanteras i ett senare skede. Även här behöver forskarna ta rätt hjälp av jurister som kan detta område, för det är komplicerat att skapa just dessa avtal. Jag har sett så många fall där det gått fel.

Fråga: Hur breda kan patent för diagnos byggda på AI bli?

Svar: Det beror på om du lägger in sådana saker som vilka parametrar du använt. Att bara använda generella beskrivningar av att du använt AI räcker inte. Sen kanske ditt patent bara täcker, låt säga 17 % av den lösning du tagit fram. Men då har du ändå skydd för den delen av fönstret. Många patent är ganska smala, men om du har den smartaste lösningen så vill marknaden nog inte nöja sig med en sämre lösning bara för att den inte är skyddad. Och då har du något att sälja.

Ett nytt centrum som samlar dagens och morgondagens kompetens och teknik inom medicinsk bildteknik. Förväntningarna på Centre of Imaging Research (CIR) och vad det kan åstadkomma för forskning, näringslivssamarbete och klinisk tillämpning är skyhöga. I den här artikeln berättar Daniel Lundqvist som leder centrumet om hur verksamheten ska ta plats i Sverige och internationellt.

Daniel Lundqvist blev formellt föreståndare för CIR – Centre for Image Research – i oktober 2022. Betydelsen av det nya centrumet markerades av att såväl Karolinska institutets rektor Ole Petter Ottesen och Karolinska universitetssjukhusets VD, Björn Zoëga, deltog i invigningen. Merparten av centrumet finns i Karolinska Universitetssjukhusets forskningsbyggnad BioClinicum, som även är väl integrerad med KI. MedTechLabs CT-labb är nu en del av CIR-infrastrukturen. Ett kvarter bort ligger Scilifelab, där det också sker forskning inom bildområdet.

Daniel Lundqvist är hjärnforskare på KI och har en passion för medicinsk infrastruktur. Han berättar att de första tankarna på ett samlat bildcentrum kom redan för över 20 år sedan och att hjärnforskaren Martin Ingvar, tidigare chef för MR Centrum och Staffan Holmin, läkare samt forskningsledare vid MedTechLabs, var bland dem som tidigt började arbeta med att realisera idéerna.

CIR ska samla de bästa instrumenten, plattformarna och teknikerna som finns inom medicinsk avbildning och Daniel har börjat att bygga upp centrumets struktur och inledande verksamhet.

– Förutom samlokaliseringen har vi uppgraderat med det senaste som finns att tillgå inom medicinsk bildteknik. Men jag vill betona att lika viktigt som att ha all den här fina tekniken på samma plats, lika betydelsefullt är det att samla alla experter inom bildområdet, så att de kan samarbeta och lära av varandra, förklarar Daniel.

Genom att samla dessa personer bildar plan fyra i BioClinicum också ett professionellt community som saknar motstycke i världen. CIR kommer med all sannolikhet att bli attraktivt för forskare även internationellt, något som gynnar rekryteringen till forskningsprojekt knutna till centrumet.

Ett mål med CIR är att skapa nytta för användare inom forskning, hälso- och sjukvården och industrin. Genom centrumet blir det möjligt att avsätta resurser för deras gemensamma behov. Ett exempel är en ny plattform för att lagra och dela bilddata, vilket hade varit svårt för de olika användarna att skapa på egen hand.

Verksamheten vid CIR ska bidra till att forskningsresultat omsätts till klinisk verksamhet, så kallad translationell forskning. Det underlättas av den stora närheten till Karolinska universitetssjukhuset som med sina läkare och patienter finns på ett stenkasts avstånd.

CIR bygger till viss del på bildfaciliteter som redan funnit länge på Karolinska institutet och universitetssjukhuset i Solna. Det nya är att man för samman dessa fysiskt. En viktig anledning till att bilda centrumet var just insikten om hur viktigt det är att kunna göra multimodala avbildningar, det vill säga lägga samman olika slags avbildningar. Idag är sådant en logistisk utmaning när faciliteterna finns utspridda på olika platser och det innebär även påfrestningar för patienter eller forskningspersoner när dessa måste flyttas runt. Överraskande sällan kombineras exempelvis också MR, MEG, PET och CT på samma individ, trots att det kan ofta är viktigt att få fram en detaljerad och mångfacetterad helhetsbild. Vid CIR kommer det därför gå att göra en mängd olika avbildningar av levande organs och struktur, funktion och metabolism, med de olika modaliteter av teknik som står till buds och som hela tiden utvecklas. Diagnos och studier av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt avbildning av hjärnan står i fokus. Till exempel kommer NatMEG, en nationell infrastruktur för magnetencefalografi som är en av de mest avancerade i världen, att ingå i centrumet.
En av CIR:s styrkor är att vi har de allra senaste eller till och med morgondagens metoder som vi utvärderar och försöker nyttogöra. Som den nya fotonräknande CT tekniken med kiseldetektorer som nu valideras i MedTechLabs och en ny MR med ultra-hög fältstyrka, så kallad 7-tesla, som finns i Huddinge. – Just nu håller vi på att uppgradera NatMEG med ett förbättrat system för att mäta hjärnaktivitet med ett 128-kanalers system för så kallad on-scalp MEG. Här finns faktiskt det senaste och bästa i världen, berättar Daniel.

Centrumets möjligheter att ge forskare och kliniker mer information om organen utseende, funktion och metabolism kan få stor betydelse för enskilda patienter med svåra sjukdomar. Daniel tar epilepsi som ett exempel:

– I hjärnan kan epileptisk anfallsaktivitet börja som en intensiv aktivering av en mycket liten kortikal region, som sedan breder ut sig över tid och därmed involverar gradvis större och större kortikala områden. Om en patient är i behov av ett kirurgiskt ingrepp för att avlägsna den del av hjärnan där anfallsaktiviteten inleds, så vill man förstås identifiera den exakta startpunkten som så noggrant som möjligt. Med den teknik som finns tillgänglig vid CIR och NatMEG bedömer vi att det blir möjligt att mer exakt hitta anfallsaktivitetens startpunkt och därmed kan metoden också guida neurokirurgen med större säkerhet, säger Daniel.

Ett annat spännande område där CIR kan få en viktig roll är teranostik, som kombinerar terapi och diagnostik. Teranostik använder sig av ett målsökande radioaktivt läkemedel som dels kan identifiera och diagnostisera utbredningen av en cancerform, för att i nästa steg behandla cancern antingen med ett terapeutiskt radioaktivt läkemedel (eller med målsökande onkologisk behandling. Metoden leder framgångsrikt till en förbättrad behandlingseffekt vid cancer med bibehållen livskvalité. Fältet är relativt nytt och under snabb utveckling. Sverige har en internationellt framstående position inom området, och är bland de mest aktiva länderna i Europa, både i att prekliniskt utveckla teranostiska läkemedel till att translatera och delta i kliniska teranostiska studier samt i att initiera dem.

Nationellt finns många kopplingar till CIR och Daniel är redan delaktig i flera svenska samordningsprojekt där fokus ligger på delning och tillgängliggörande av data. Även internationellt blir centrumet en viktig svensk nod för olika forskningssamarbeten, som den europeiska e-infrastrukturen för hjärnforskning, EBRAINS. Genom att synkronisera CIR med EBRAINS kommer det bli lättare för CIRs imagingplattformar och användare att dela och använda data i Europeiska samarbeten mellan forskare, kliniker och industri.

– Det har tagit ett tag att inse vilket fantastiskt kul jobb jag fått och jag är både stolt och ödmjuk inför det här uppdraget. Eftersom jag arbetat med imagingfrågor och imaginginfrastruktur länge så vet jag att det kan bli utmanande och innebär ett stort ansvar. Men det är så spännande att få vara med om att skapa något som innebär nya och unika möjligheter som i slutänden kommer gynna vården och patienterna. Den känslan delar jag med många andra som kommer arbeta här inom CIR, avslutar Daniel.

"He wants to create a Swedish MIT, a world-class research center for medical technology where the cross-fertilization of KI and KTH, doctors and engineers is part of the secret."The model we set up and believe in is that engineers and doctors work closely together. We demand that it be a research couple consisting of an engineer and a doctor who runs all projects," explains Niclas Roxhed, director of Medtechlabs."

"Niklas Roxhed, föreståndare för Medtechlabs jämför life science-klustret i Hagastaden med amerikanska life science-kluster. Och det är just i sådana kluster som förutsättningar för nya idéer genereras och genombrottsteknologier skapas, menar han.
- Det som händer här i Hagastaden, med Karolinska universitetssjukhuset som kyrkan i byn, är spännande. Tankarna går till Kendall Square i Boston, som är en kokande kittel där alla läkemedelsbolag sitter inkilade mellan Harvard och MIT, sa han till Life Science Sweden tidigare i veckan."

"Fredrik Strand, bröstradiolog och forskare hos Medtechlabs, beviljas medel för forskning om bröstcancer. Fyra miljoner får Fredrik Strand, specialistläkare inom röntgen på Karolinska universitetssjukhuset och forskare på Medtechlabs, från Horizon Europe, som delar ut totalt 60 miljoner kronor till forskningsstöd till deltagare i Radioval-projektet."

"Stockholm vill bli värdstad för en av de största internationella kongresserna om medicinteknik. Planen är en del i ambitionen att bli en av de mest framstående regionerna inom life science i världen.
- Det ligger helt i linje med vad Stockholms stad och region vill, säger Niklas Roxhed, forskningsledare för Medtechlabs och biträdande professor på KTH, till Life Science Sweden."

"Under fredagen invigdes världens första kiselbaserade fotonräknande datortomograf på Medtechlabs på Karolinska universitetssjukhuset. Den nya röntgentekniken är den första i världen i sitt slag, och med en högre upplösning i skiktröntgenbilderna kan man förbättra diagnostiken och därmed behandlingsresultat samtidigt som stråldosen sänks.
- Man kan göra pixlarna mindre så det blir bättre upplösning, säger Mats Danielsson, som ligger bakom tekniken."

"Swedish innovative technology from the Royal Institute of Technology is being tested in a clinical research environment at the Bioclinicum, Karolinska University Hospital. Better image quality and lower radiation dose can improve diagnostics in a number of areas, including for cancer and cardiovascular diseases."

"Forskare vid Karolinska Institutet har utvecklat en metod baserad på artificiell intelligens (AI) som förbättrar diagnostiken av bröstcancertumörer och möjligheten att förutse risken för återfall. Den förbättrade diagnostiska precisionen kan leda till mer individanpassad behandling för den stora grupp bröstcancerpatienter som har mellanrisktumörer. Resultaten publiceras i tidskriften Annals."